kapitell ett - dream
''gumman, du måste gå'' ''nej, jag ska stanna med dig!'' ''gumman, jag vill inte att du ska se mig dö'' sa mamma med sin hesa röst, det gjorde ont att se henne såhär. Men jag tänker inte lämna henne. ''mamma, snälla. jag kommer inte klarar mig utan dig! Lämna mig inte, snälla'' grät jag. ''Gumman, jag vill inte lämna. Men tiden är inne. Alla dör någon gång'' Det gjorde ont att höra henne säga så, jag vill inte att hon ska dö! *PIP* *PIP* *PIP* VAFAN?! Vad är det som händer?
Pipen ersattes av skratt. Jag va i skolan. Jag hade somnat på lektionen, och drömt samma gamla vanliga dröm igen. Dagen då mamma dog och mitt liv förändrades. ''Så nu kan du vakna?'' sa mr. hoodge. Skolans strängaste lärare. ''Förlåt, det ska inte upprepas!''sa jag. ''Som om att vi inte hört det tidigare'' och alla började skratta igen.
Efter lektionen:
''hora'' ''miffo'' det va bara några av orden jag brukade få höra när jag gick genom korridåren. ''Tiff, bryr dig inte om vd dem säger.'' sa katie, min ända kompis, och bästis.jag är bara sjutton och ska fylla 18 i juni.Så jag går tyvärr fortfarande i skolan. Jag har tänkt att hoppa av men det känns inte värt. Jag ska fortsätta kämpa även fast det är svårt just nu!
Efter skolan:
Vart ska jag gå nu då? Går jag hem kommer Bruce bara slå mig. Bruce är mn pappa men han är inte en speciellt bra pappa! Så han förkänar inte att bli kallad pappa. Efter han våldtagit mig en gång och misshandlat mig flera gånger kan jag inte vänta tills jag blir 18 och får flytta hemmifrån.När jsg var 12 lovade jag mamma att inte flytta hemifrån förens jag va 18. Jag vet att det är löjligt och att det är sjukt längsen men allt jag lovade henne kommer jag att hålla! Annars känns det somom att jag sviker henne. Löjligt jag vet men vi hade ett sånt starkt band så att jag vet inte hur jag överlever utan henne nu. Fast två gånger har det blivit för mycket att jag försökt ta livet av mig. Första gången skulle jag hänga mig men alex kom hem och stoppade mig, första och sista gången han brydde sig om mig sen mammas död. Och andra gången skulle jag gå upp på tågrälsen, men då kom katie. Hon såg att jag grät och att tåget kom. Så hon sprang mot mig och drog bort mig. Sen dess har vi varit bästa kompisar.
Aja, jag får väll gå hem ändå. Har ju ändå ingen annan stans att gå.
När jag kommer hem ser jag en bil på upfarten, faan! Det är pappas bil. och han kommer undra varför jag kom hem en timma efter skolan slutat. Och anatgligen slå mig för det....
okej, då va det kaptitlett ute. Imorgon går jag antagligen inte till skolan så kommer nog skriva lite då. Det här kapitlett va väldigt kort men är sjukt trött! Sen bilden till kapitlett är helt fucked up. Men vet inte hut jag ska göra blder så att dem blir bra och så. Så det ska jag också fixa imorgon!
You know you love me, xoxo jessica